Maximilian Wimmer

Så här i juletid passar det bra att lägga upp detta tycker jag. En av bröderna Wimmer skickade mig detta, och som jag fick dela med mig av här på bloggen: 

Max föddes i Langenlois, Österike den  14:e april 1930. Han gick grundskola i Langenlois. På eftermiddagen efter skolan gick han ofta till en släktings tryckeri och lärde sig sätta. Efter grundskolan började han yrkesskolan i St Pölten där de hade en speciell skola för typografer. Efter ett års studier där bombades staden och skolan blev totalförstörd. Då fick han flytta tillbaka till Langenlois och gå den allmänna yrkesskolan. En dag i veckan hade han teoretisk undervisning och resten av veckan arbetade han som lärling i Wetecamps tryckeri. I slutet av kriget gick han som lärling i ett tryckeri i staden Krems, som låg en mil från hemmet.

 En morgon när han cyklade till Krems stod tyska soldater vid den bro som man måste cykla över för att komma till staden. De ville se legitimationen och upptäckte då att han var nästan femton år gammal. Soldaterna förklarade att han måste gå och anmäla sig på ett ställe. Vid den här tiden hade man desperat börjat ta ut unga män i kriget, som då höll på att förloras av tyskarna. Han gick till sin chef och förklarade situationen, chefen skrev ett intyg att Max måste arbeta i tryckeriet och räddade honom ur den svåra knipan.

 Max blev färdig med sin utbildning 1948 och arbetade sedan i tryckeriet hos sin onkel. Han lärde sig två yrken, både sättare och tryckare. Det var meningen att han skulle överta tryckeriet eftersom släktingen Wetecamp inte hade några egna barn.

 Det var mycket dåliga tider i Österrike efter kriget. År 1950 sökte han och fick arbete i Schweiz då han ville ut i världen en tid för att få det lite bättre ekonomiskt och lära sig mer. Efter ett par år i Schweiz kom han till Sverige. Max fick arbete på ”Strålin & Persson” i Korsnäs utanför Falun. Det var meningen att han skulle jobba utomlands några år och sedan återvända hem till Österrike igen.

 Under tiden han var borta intrigerade en kusin och intalade onkeln, Wetecamp, att Max aldrig skulle komma tillbaka. Till slut blev det så att det i stället blev kusinen som fick överta firman i Österrike och Max blev kvar i Sverige för alltid.

 År 1974 startade han ”Bjursås tryckeri” i källaren hemma i villan. Först köptes en lite enklare tryckpress av märket ”Honner” samt en avdragspress.  Efter något år införskaffades en Heidelberg ”vinge”. I slutet av sjuttiotalet införskaffades även en offsetpress som gjorde jobben avsevärt mycket snabbare och enklare.  Max var inte särskilt förtjust i den tryckmetoden då det inte längre var samma hantverk som tidigare. När sedan offsetpressen började krångla efter några år brydde han sig aldrig om att laga den utan återgick till det gamla och gjorde alla jobb i vingen igen

 I mitten av åttiotalet blev det svårt att få det att gå ihop med så gamla maskiner och uråldrig metod. Då tog han anställning hos ”Textdata” i Rättvik för att hjälpa till att datorisera hantverket. Men han drev hela tiden sin egen firma parallellt med anställningen. Bjursås tryckeri lades ner år 2009. Då var Max 79 år.

När han oväntat avled i sviterna efter en trafikolycka, är jag ändå glad för att ni tar över tryckeriet så att hantverket får leva vidare på ett sätt som Max hade tyckt om. Det känns bra att inte allt hamnade på skroten! Tyvärr har ju ingen av oss söner lärt oss detta hantverk.

Med vänlig hälsning  Per Wimmer